Djurgården
- Stämmer det att du kommer att skriva regelbundet om Djurgårdens IF här?
- Ja.
- OK, har du nåt mer att tillägga?
- Nej.
- Är det inte ganska drygt att inleda sitt första inlägg med att intervjua sig själv?
- Jo.
- Du verkar ju vara en riktigt rolig typ...
- Ja.
______________________________________________________________
När får Siggi sparken?
Den frågan har nog ganska många blåränder ställt sig de senaste månaderna.
DIF har inte vunnit en tävlingsmatch sedan i slutet av april. April! Detta
av ett lag som tydligt har ambitionen att vara bäst i Sverige. Varje år.
Fansen är, milt sagt, missnöjda. DFG hälsar på på träning, klacken skanderar
"vi kräver mer än så" efter 0-0 hemma mot FC Flora Tallinn i UEFA-cupkvalet
och skadeläget drar väl mungipor neråt snarare än uppåt i Djurgårdslägret.
I kölvattnet av de uteblivna framgångarna diskuteras tränarens eventuella
avgång eller avsked flitigt. Vid fikabord, på webben och lite varstans det
finns DIF-supportrar, kan man tro.
Jag tror att det är dags för "Siggi" och "Pålle" att kliva ner. Det blir nog
inte bättre än förra året. Sigurdur Jónsson och Paul Lindholm kom som två
yrväder inför förra säsongen. Med sin sköna jobba-jobba-kämpa-slit-attityd
och rock n' roll-anda vann ledarteamet många fans direkt. Jag var en av dem.
Eller, vafan, jag var en av dem redan när Siggi spelade Sol Campbell-hård
mittback i Örebro. Är fortfarande, tror jag. Därför gör det lite ont att
inse att Siggi och Pålle förmodligen inte är vad Djurgården behöver just nu.
Hela laget - med undantag för Jan "Power" Tauer, Lance Davids och Andrej Komac -
känns mycket sämre i år än förra året. Inte bara som lagmaskin, utan även
individuellt. Så, Siggi - det blir nog inte bättre. Kliv ner.
Om så sker, ställs DIF inför nästa fråga: vem tar över?
Någon "inifrån" känns inte aktuellt. Även om det kanske, enbart baserat på
kämpaglöd, järnvilja Lagerbäck önskat kunde konserveras, och klubbhjärta skulle
det vara underbart att se Mattias Jonson leda laget. Förhoppningsvis har han dock
mer att ge på planen. Kjell Jonevret göre sig icke besvär att komma tillbaka.
Det viskas att Stuart Baxter skulle kunna komma men "nej tack" där också.
Roland Nilsson? Njae. Han lär nog vilja vara kvar i MFF ett tag.
Härom natten hamnade jag i diskussion med en annan djurgårdare. Bland öl- och
vindimmor sådde denne ett tankefrö hos mig som dagen efter blommade ut ordentligt.
Min man för jobbet är Magnus Pehrsson (idag GAIS-tränare). Han har bättre
meriter än vad både Siggi (två isländska bottenlag) och Jonevret (?) hade när dessa
tillträdde: Sirius upp i ettan till exempel - och han har i skrivande stund GAIS en
placering före DIF i tabellen.
Pehrsson har med små resurser skapat ett ungt och ganska bra allsvenskt lag. Spelarna
verkar fortsätta utvecklas individuellt OCH smälta samman bättre och bättre som lag.
Tänk vad samma filosofi borde kunna göra med en trupp som Djurgårdens. Dessutom bankar
redan DIF-hjärtat hos Pehrsson - något som antagligen är grymt viktigt för att även
spelarna ska känna och ta i det där lilla extra som krävs för att fansen ska bli nöjda.
Jag hoppas bara att Magnus Pehrsson också faktiskt vill ta över. Men visst borde han
vilja det? Den kärlek som fanns mellan honom och klubben lär inte ha falnat så mycket,
så kort.
Siggi - tack för de här två åren!
Magnus - välkommen hem!
- Ja.
- OK, har du nåt mer att tillägga?
- Nej.
- Är det inte ganska drygt att inleda sitt första inlägg med att intervjua sig själv?
- Jo.
- Du verkar ju vara en riktigt rolig typ...
- Ja.
______________________________________________________________
När får Siggi sparken?
Den frågan har nog ganska många blåränder ställt sig de senaste månaderna.
DIF har inte vunnit en tävlingsmatch sedan i slutet av april. April! Detta
av ett lag som tydligt har ambitionen att vara bäst i Sverige. Varje år.
Fansen är, milt sagt, missnöjda. DFG hälsar på på träning, klacken skanderar
"vi kräver mer än så" efter 0-0 hemma mot FC Flora Tallinn i UEFA-cupkvalet
och skadeläget drar väl mungipor neråt snarare än uppåt i Djurgårdslägret.
I kölvattnet av de uteblivna framgångarna diskuteras tränarens eventuella
avgång eller avsked flitigt. Vid fikabord, på webben och lite varstans det
finns DIF-supportrar, kan man tro.
Jag tror att det är dags för "Siggi" och "Pålle" att kliva ner. Det blir nog
inte bättre än förra året. Sigurdur Jónsson och Paul Lindholm kom som två
yrväder inför förra säsongen. Med sin sköna jobba-jobba-kämpa-slit-attityd
och rock n' roll-anda vann ledarteamet många fans direkt. Jag var en av dem.
Eller, vafan, jag var en av dem redan när Siggi spelade Sol Campbell-hård
mittback i Örebro. Är fortfarande, tror jag. Därför gör det lite ont att
inse att Siggi och Pålle förmodligen inte är vad Djurgården behöver just nu.
Hela laget - med undantag för Jan "Power" Tauer, Lance Davids och Andrej Komac -
känns mycket sämre i år än förra året. Inte bara som lagmaskin, utan även
individuellt. Så, Siggi - det blir nog inte bättre. Kliv ner.
Om så sker, ställs DIF inför nästa fråga: vem tar över?
Någon "inifrån" känns inte aktuellt. Även om det kanske, enbart baserat på
kämpaglöd, järnvilja Lagerbäck önskat kunde konserveras, och klubbhjärta skulle
det vara underbart att se Mattias Jonson leda laget. Förhoppningsvis har han dock
mer att ge på planen. Kjell Jonevret göre sig icke besvär att komma tillbaka.
Det viskas att Stuart Baxter skulle kunna komma men "nej tack" där också.
Roland Nilsson? Njae. Han lär nog vilja vara kvar i MFF ett tag.
Härom natten hamnade jag i diskussion med en annan djurgårdare. Bland öl- och
vindimmor sådde denne ett tankefrö hos mig som dagen efter blommade ut ordentligt.
Min man för jobbet är Magnus Pehrsson (idag GAIS-tränare). Han har bättre
meriter än vad både Siggi (två isländska bottenlag) och Jonevret (?) hade när dessa
tillträdde: Sirius upp i ettan till exempel - och han har i skrivande stund GAIS en
placering före DIF i tabellen.
Pehrsson har med små resurser skapat ett ungt och ganska bra allsvenskt lag. Spelarna
verkar fortsätta utvecklas individuellt OCH smälta samman bättre och bättre som lag.
Tänk vad samma filosofi borde kunna göra med en trupp som Djurgårdens. Dessutom bankar
redan DIF-hjärtat hos Pehrsson - något som antagligen är grymt viktigt för att även
spelarna ska känna och ta i det där lilla extra som krävs för att fansen ska bli nöjda.
Jag hoppas bara att Magnus Pehrsson också faktiskt vill ta över. Men visst borde han
vilja det? Den kärlek som fanns mellan honom och klubben lär inte ha falnat så mycket,
så kort.
Siggi - tack för de här två åren!
Magnus - välkommen hem!
Kommentarer
Trackback
