Fotbollsoraklet.blogg.se

Del.1

Jag tog på mig den otacksamma uppgiften, jag får ju verkligen skylla mig själv här, att skriva en krönika om att lista de 7 största fotbollsspelarna genom alla tider.

Så jag sitter och funderar: ska jag utöka antalet till 10? Eller kanske ha 10 placeringar..men d kan var flera spelare på en placering..? Förstår ni mig? Nej, kanske inte.. kanske lika lite som många av er inte kommer kunna förstå hur jag kan ta med Honom, medans jag inte hyllar honom, att jag värderar den spelaren lika högt som den andre spelaren som inte alls e lika bra..osv..

JA -vi har ju alla rätt att tycka olika. "Därom tvistar de lärda" som jag brukar säga.
(tror på nåt sätt att jag har en sjuk böjelse för ordspråk o talessätt)
 
Så nu skriver jag här en krönika..som kan få konsekvenserna av att jag blir hatad som fotbolls-gästkrönikör, redan jag innan ens har hunnit skriva 4st. Men så är livet ibland.. Det är en chansning och offring jag är villig att ta för ER skull.
Att ta en  "Taktiskt varning eller frispark", kanske man kan säga.
 
SÅ jag Presenterar för er: SIDNEY Tres  TOPP-10-Lista över de bästa och största Spelarna i Fotbollshistorien!
 
Reservbänken plats Nr.10     Henrik Larsson  (Sverige)
 
En levande legend
 
Han har ju fysik som få. Och han verkar alltid på nåt sätt lyckas leverera. Vare sig det är på låg Allsvensk nivå eller i några av världens största fotbollsklubbar. Ja-ni vet ju redan vilka. En spelare som gör 2 mål i en UFEA-Cupfinal och som ändå får se sitt lag förlora. Som vinner Guldskon.Som är en levande Legend. Den spelaren  förjtänar att få lägga dom 2 avgörande målpassningaran i en Champions League-final.

Att hela fotbollseuropa och världen vet att få en spelare med Henkes rutin, kämparvilja och avslut, i sitt lag, -är en psykologisk fördel jämte motståndarlaget.. Ja det säger väl ganska mycket om den ene av våra 2 (nu levande) svenska Superstjärnor
 
9.  GRE-NO-LI (Sverige)
 
 I fotbollshimlen spelar dom tillsammans igen- den vackraste fotboll Italien kanske någonsin sett!
 
Jepp ingen lista utan GRE-NO-LI
Gren, Nordahl och Liedholm.  Tre svenska fotbollslegender som frälste Italien. Som frälste Sverige och som totalt dominerade Italienska Ligan! Det e stort. Dom var stora. Så mycket större än vad många av dagens fotbolls-ungdomar förstår!
 
8. Puskas och Lev Jasjin (Ungern & SovjetUnionen)

"Den galloperande Majoren" och "Burlejonet"

Superstjärnan Puskas som ledde "då världens bästa landslag som skådats" till OS-guld 1952 och VM-final 1954 och som hade det kanske hårdaste vänsterskottet i fotbollshistorien.
 
Lev Jasjin. Ödmjukheten och gentlemannen själv..  En målvakt på listan-men vilken målvakt sen.
Orden e överflödiga.
 
7. Ronaldo och Ronaldinho (Brasilien)
 
Här har vi 2 brassar som skapade den ultimata tånårsidol-bilden över en fotbollsspelare.

Vi börjar med Ronaldo. Allvarliga knäskador och en total-kollaps i VM-finalen 98  kunde inte  stoppa "Fenomenet" ifrån att komma tebax och ge Brasilien dess 5:e VM-titel, genom att vinna (enligt mig) den bästa och mest underhållande VM-turneringen under 90 och 2000 - talet! Få spelare om ens någon besitter den snabbhet Ronaldo hade med fotbollen vid fötterna. När Ronaldo stod på toppen, då var han verkligen i en klass för sig.

Och vem minns inte VM-finalen 2002 mot Tyskland. Efter att han gjort de 2 mål, som avgjorde var mästerskapet skulle hamna...så byttes han ut med några minuter kvar. Han står där vid avbytarbåset.Tittar mot nåt ogreppbart långt bort och börjar slutligen att gråta! När han står där i sin gläjde ,så kommer en ung spelare vid namn Ronaldinho fram och kramar om Ronaldo. Vem vet vad det var för tankar som försegick i  Ronaldos huvud dom där sista minuterna innan domaren blåste av och frälste en hel fotbollsvärld?
 
Kanske överförde han glädjen till spelaren som sen skulle bli den nya symbolen för Samba-fotbollen.
 
Ronaldinho - om han kommer tebax kanske han kan bli den störste av alla..eller..?
 
Om man ska beskriva Ronaldinho så nämner de flesta hans leende och hans tänder. Jag skulle vilja nämna alla oförglömmliga fotbollsstunder han redan har hunnit bjuda på! Men var har ditt leende tagit vägen, Ronaldinho. Var är DU, som alla vi fotbollsälskare längtar så mycket efter!?

Jag sa en gång.."när Ronaldinho slutar le och leka fotboll, då är fotbollen på väg in i nåt sjukt tillstånd" och kanske är det det som händer. Fotbollsmarknaden åt till slut obönhörligt upp även fotbollens gladaste leende.. Pengar och makt. Eller har han helt enkelt oxå drabbats av, som det verkar vara, den förbannelse som många stora brasilianska spelare fått erfara. Att på toppen av sin karriär helt plötsligt tappa allt vad fokus på fotbollen heter och den gläjde man skänkt sig själv, sitt land och sina fans.
 
Kan den riktige Ronaldinho please komma tebax. Vi är nog många som verkligen saknar dig!
 
 
6. Johan Cruyff (Holland)
 
Den Holländska total-fotbollens kommendant.

Av många ansedd som den mest komplette fotbollsspelaren.
(många vet inte att Pelé platsade på alla positioner inklusive målvakt - han var Brasiliens 3e målvakt i VM-58!

Cruyff  och Holland gick i spetsen för fotbollens förnyelse  i VM-1974. Vem har inte hört talats om Cruyff-finten. Vem har inte sett en topplistning eller fotbollsprogramm där dom hyllat denne magnifike spelare.

En sann legend i den moderna fotbollen.
 

5.Zinedine Zidane (Frankrike)
 
"Konstnären ifrån Marseille"
 
Han blev en större legend än vad han nog förväntat sig efter en viss berömmd skallning i VM-finalen 2006. Tack för den sortin Zidane! :) jag hyllar inte fotbolls-våld. Jag gillar shysst fair-play. Älskar sportslighet. Hatar när domare ska förstöra eller spelare filma till sig matchavgörande fördelar. Men du frälste mitt fotbollshjärta den där kvällen. Allt du gjorde innan med en fotboll - det var bara enkelt, underbart, magi för en förtrollad fotbollsvärld.

Du är verkligen en av de största!
 

4. Pelé och Maradona  (Brasilien & Argentina)
 
Det har tjatats och skrivits spaltmeter om vem som egentligen var bäst av dessa två legender inom fotbollen.
Vem är egentligen den störste fotbollspelaren genom tiderna. Ingen av de 2 faktiskt!
Nu kan alla Argentinare och Maradonafans gärna skicka hatbrev osv. Till och börja med: Dom spelade i två olika tids-epoker inom fotbollen.

Jag kan inte skriva meter om varför det är si o varför det e så. Jag tycker motiveringen: titta på vad de utträttade på planen" räcker för att beskriva dessa giganter! Andra kan få skriva biografier och hyllningar till respektive. Jag personligen tycker det lutar mer mot Maradonas håll om vem som ska hyllas som bäst av dom (enligt allmänheten) "två stora"...

Men att ingen av dom klassas som Nr1 (eller Nr2 eller Nr3 heller, för den delen) och att Maradona kan ses som snäppet större än Pelé - det beror mycket på dom underverk som ligger före både Maradona och Pelé på listan.
Dom två kommer jag till strax.
 
Jag ska berätta om en händelse som satte djupa spår i mig och mitt liv.. inte bara som fotbollspelare, utan oxå som människa. Tyvärr är det ingen vacker historia. Men jag tänkte ändå förmedla den till er.

Det var på den tiden då jag fortfarande inte visste bättre,för jag var för ung för att förstå vissa saker och antagligen för dum för att lyckas förstå vår tränares instruktioner oxå. Men hur som helst.. Det var under en träning med mitt fotbollslag Selånger Sk..jag tror jag minnas mig det var en vårdag i maj.

Solen lyste ialla fall.

I min skola och i min klass gick en kille som hette Patrik. Vi var barndomsvänner. Han var faktiskt den förste kompisen jag fick i min klass när jag började 1:an. Patrik var rätt stökig. Jag tror han bodde med bara sin mamma oxå, men jag låter det vara osagt..

Vi hade en annan kompis oxå, Tony. Vi var väl klassens bråkstakar antar jag. Patrik började sen umgås med äldre och "fel" killar i vårt bostadsområde. Gled sakta men säkert in på kriminalitetens och drogernas bana. Jag och Tony, som även spelade med i vårt lag en kort period, hade lyckats övertala honom att komma ner på en fotbollsträning. Grabben som var en talang på breakdance och att fightas, ville och skulle prova på den så "oskyldige och fina" fotbollen. Patrik var kanske inte jättebra - Men han var åtminstånde långt bättre än vad jag själv var, när det kom till fotbollens ädla konst.. ( jag ska göra klart en gång för alla - jag var INTE direkt lagets stjärna..och vårt lag då var ett medellag i norrland...)

Men jag platsade i vårt lag och vårt lag vann en hel del cuper senare och spelade sen även i pojkallsvenskan. Vår tränare som jag faktistk alltid haft respekt för, trots föräldrar-röstningar när det gällde laguttagningar osv. Han gjorde en grej som han nog inte själv skulle förstå innebörden av. Så vår tränare sågade Patrik rakt av! Där fanns inga goda ord om kämparglädje och potentionell teknik. Patrik var teknisk och jag har nog aldrig träffat en mer kämpande och målmedveten människa före och efter honom.

Jag och Tony såg den stora besvikelsen i hans ögon. Vi såg nog saker inte andra såg för vi var ändå dom som var närmast. Det var ren avhyllning rakt av. Ett beslut påtvingat av alla föräldrarna (likt ett politiskt beslut), om att han under inga omständigheter skulle få träna eller spela med vårat lag!  I deras ögon var han alltid en bråkstake. Någon som höll på med droger och umgicks med dom äldre och kriminella killarna. Vår stad var lite stökig på den tiden. Ingen såg honom som fotbollsspelaren Patrik. Ni kanske inte håller med mig här..kanske ni gör...

Min vän sprang därifrån. Jag minns jag pratade med mamma om det i flera dagar. Men som förälder lyssnar man kanske inte alltid på sina barn, främst när dom försöker försvara någon som redan e dömd av den närmaste omgivningen.

Vi sågs sen i skolan, till hösten, när löven började falla och livet rullar sin gång.
Jag minns att jag inte fick gå på hans begravning. Han hade börjat med droger den sommaren och hittat sitt "fotbollslag" - ett litet nynazistgäng som härjade på den tiden. Hans ögon var bara fulla med hat därefter och han gjorde många otrevliga saker. Men han rörde dock aldrig mig. Vi pratade med varandra ibland. Trots att vi nu tillhörde två olika lag, på varsin planhalva i livets fotbollsmatch..  likt Argentina-Brasilien eller England-Tyskland. Jag antar att hans "nya tränare" hade en riktigt bra plan på att nå deras utpekade mål. Vi vann många matcher, mitt lag - han förlorade sin. Hans lillebror ringde mig och berättade att han hittats död i en trappuppgång. Mediciner och alkohol och nog en och annan drog - allt ihopblandat likt holländskt totalfotboll.

Vi hade precis börjat 8an..
 
Men jag glömmer aldrig dig, Patrik Ohlsson Iversen..
För mig ,du var den bäste lagkamraten.och den bäste medspelaren..
Den jag passade till och fick bollen tebax. Som jag önskade hade fått min plats i vårt fotbollslag istället för mig.
 
MEN VEM HAR NÅGONSIN SAGT ATT FOTBOLL ALLTID ÄR RÄTTVISST! 
 

Denna krönika är tillägnad min barndomsvän Patrik Ohlsson Iversen
och alla bortglömmda "fotbollshjältar" där ute någonstans..
 
 
Beleza
 
M.v.H - SIDNEY Tre - Norling
STREET & LIFE-Photographer